My life in town...

Då var det dags igen, en ny dag, nya regndroppar och några nya händelser... Gick ner till staden för att hämta ut min klocka som jag lämnade in igår.. Killen i klockaffären hade efter STOR möda lyckats få till den.. "Du har en av de mest avancerade pulsklockor jag någonsin varit med om, byt till Polar!!" var hans slutgiltiga besked till mej. Jag gav honom ett bländande leende  och placerade min nu lagade och tydligen "väldigt avancerade" klocka på armen... Inte en chans att jag byter nu när den fixad, trodde han det eller?? 
Eftersom jag numera eftersänder faderns post hade jag ett brev i väskan som skulle på lådan.. Kunde däremot  inte riktigt dra mig till minnes var den låg, så jag gick in en sväng på H&M för att tänka efter.. Dagens uppdrag var att hitta en ny cardigan, gärna en brun.. Ser den på håll på en hylla längre in i affären och tänker att den kan nog funka.. Beslutar dock att första lägga brevet i postlådan så det inte glöms bort, så jag går ut på gatan igen och tar fram brevet. Det är nu jag upptäcker att jag tagit med mej fel brev?!! Det är ju mitt namn på kuvertet och brevet kommer dessutom från just H&M.. Vad kan nu finnas här i tänker jag? Jo en rabattcheck samt en bonuscheck att utnyttja.. YES!! Precis vad jag behövde.. In på H&M igen och köper en ny, brun och fin cardigan och "sparar" (inte tjänar) dessutom massa pengar, kan det bli bättre?? Jag är annars en sån person som visseligen blir glad över rabattcheckar och dyl, men som iaf ALLTID glömmer dom hemma..


Strosar en liten sväng runt på stan och tittar på folk.. Möter ett ungt par och tjejen stirrar på mig som aldrig förr.. Hon släpper sin killes hand och kommer emot mej, "å nej" tänker jag.. "Vem är det här nu då, alldeles säkert nån jag borde känna igen??" Piiiinsamt värre.. "Ellinor??" säger den för mej helt okände person och tar tag i min arm.. "Eehh nae.." svarar jag och inser att det för en gång skull inte är JAG som gör bort mej, skönt att veta att det finns fler där ute =0)
Missar precis bussen när jag kommer utspringandes från domus med händerna fulla.. Väntar lydigt på nästa och när jag äntligen är ombord slänger jag mej (och mina kassar) ner på sätet.. "KLIIIRRRRRR",  ifall det var nån på bussen som missat att jag besökt glasbanken så är även de människorna garanterat upplysta om det nu..