My life in town...

Jaha det är så här det går när man försöker vara lite aktiv?? Ojojoj vad kan man annat säjja?? Efter att ha kokat ihop en soppa och invigt den rosa mixern tänkte jag att lite motion skulle göra gott... Spurtade upp på berget och sprang en motions slinga däruppe.. Mötte några andra hurtbullar och krockade nästan med 2 st rådjur som stog mitt i spåret!! Värsta längsta uppförsbacken och jag är så trött att jag måste titta ner i marken för att orka ta mej till toppen, när jag äntligen närmar mej tittar jag upp och.... Hipps vipps där står dom och tittar på mej, tror ni jag blev lite rädd eller?? En aning=0/
Fortsatte iaf och när jag kom upp till tornet tänkte jag att jag kunde nog fortsätt springa i skogen.. Visste att jag sett en stig nånstans i närheten så jag begav mej ut i den okända terrängen... Efter mycket irrande åt både höger och vänster hamnar jag till sist mitt i en jäkla "Downhill bana"??? Vad gör den där?? Blir lite konfunderad och tänker att här kan jag ju inte springa, då blir jag ju överkörd!! Å mycket riktigt dröjer det inte länge förrän det kommer ett gäng unga killar och blåser förbi, tur att jag höll mej ur banan!! Försöker förgäves ta mej ut på vägen igen, men icke.. Så det är bara att fortsätta snubbla över stockar och stenar ett tag till. När jag äntligen når den asfalterade trottoaren är jag så lycklig att jag spurtar hela vägen hem =0) Snacka om att det blev motion..

Kanske finns det fler än jag som tycker det kan kännas lite knivigt att hålla ett jämnt tempo i sån här terrän??